anbild

Direkt efter jobbet bar det av till Gävle för bortamatch. Ja nu pratar vi alltså fotboll och inget annat. Ställde bilen vid Statoil och bytte om till AIK-dressen inne på deras toa. Sedan bar det av, 12 stycken, 9 killar och 3 tjejer i en buss mot Gävle. Selin hade tagit med sig mat till mig utan att jag sagt till. Tänk att det finns så omtänksamma människor. Kom just på att jag inte vet om hon heter Selin i för eller efternamn. Pinsamt att fråga så det får vara. Vi hann i alla fall precis att parkera bussen och inta våra platser. Svårt att uppskatta hur många AIK:re det var där men det var kanske 6000 personer totalt i publiken, fast som vanligt så sjöng vi högst och vackrast. Det var faktiskt en riktigt bra stämmning. Det är ju bara de som är riktigt intresserade som åker med på bortamatcherna, inte så många domarjävelskrikare.
Matchen då? Tyvärr måste jag säga att Gävle hade det mesta av spelet i första halvlek och fick in det enda målet precis innan halvvilan. Det var nog backslarv som gjorde det. Vi försökte pressa på för att kvittera men de backade hem och gick på kontring. Den bästa chansen till kvittering kom några minuter från slutet men strök utsidan av stolpen. Vi sjöng för fulla hals ”kämpa Gnaget kämpa”, men den här gången gick det inte.
Vi hade i alla fall kul på vägen upp och ner. Man får väl trösta sig att vi är bäst i Stockholm, fast vad är det värt med lag som Hammarby och Djurgården. Djurgården borde kanske ändra sin inriktning och börja satsa på damfotboll, där man i alla fall hör hemma i högsta serien. Men det är långt kvar och det viktigaste är att man får komma ut i europa och spela.